”Om jag var din hemmafru”

Jag har sagt det förut – men jag gillar verkligen kokboken ”Om jag var din hemmafru” av Lotta Lundgren som kom ut i vintras.  Bra recept, inte för krångliga, fina bilder, skojig text. I helgen lagade jag ”kycklingspett på citrongräs” (men utan citrongräset) med ”melonsallad med gurka och koriander” mums! Har gjort flera bra recept under våren med linser, korvar, pasta, ja allt möjligt.  Som komplement till grillen i sommar, en dag när det kanske regnar?

I kategorin mina bästa kakböcker rekommenderar jag Leila Lindholms ”a piece of cake”, allt jag bakat ur den har varit jättebra! Nu i rabarbertider finns det en jordgubbs- och rabarberkaka som är fantastisk.

Hoppas alla får en härlig mat- och boksommar!

/J

Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa

2,3,3,3,3+,3+
Två närvarande som inte läst boken förvånades över dessa ”höga” betyg efter att ha hört vår diskussion. Delade meningar råder om personporträtten och relationen som står i centrum för romanen. är det bra att den är så osannolik? eller skulle man dra osannolikheten ett steg längre? alt. minska på den? Vi irriterar oss på all beskrivningarna av den stygga flickan och allt som är så litet. Sexscenerna är inte heller speciellt intressanta. Om språket tvistar vi en bra stund och önskar att vi kunnat läsa den på originalspråk istället. En del är villiga att ge honom en chans till. Anna bjöd på usökt Coq au Vin och Tarte Tatin som på deras första middagsdate i Paris. Chilenskt vin smakar fint till och vi saknar inte cevichen.

Flicka möter pojke av Ali Smith

Betyg: 2,2,2,3,3+,3+,3+
Det höga sidopriset avskräcken en DLK:are. En annan finner den underlig efter att ha missat hela myt-projektet som boken ingår i. Leder till genusdiskussioner: är det självklart att författaren är kvinna? Var det nödvändigt att avslöja att Robin är en kvinna? Språket och formen tilltalar vissa.

Kunde ha ätit rostat bröd med smör, men drack åtminstone flaskvatten.

One Day av David Nicholls

Betyg: 4,4,5,5,5
Gårdagens träff bjöd på väldigt torra, kalla martinis (with a twist och Bombay Sapphire). Till det avnjöt vi nachos med ostsås på burk samt fich and chips (lite för hårda) och gröna ärtor. Måltidsdrycken blev flaskvatten (från Flicka möter Pojke). Så levande karaktärer är det sällan man stöter på. Ett genialiskt upplägg, möjligen med lite väl snyftigt slut och kanske lite fantasilöst av författaren med ännu en lastbilsolycka? (Han skrev manus till TV-serien Cold Feet.)

Kärlek, vänskap och hat av Alice Munro

Det känns som jag redan skrivit tillräckligt om denna utmärkta matförfattare. Inte för att maten är så spektakulär, utanför att Munro låter maten få plats i avgörande scener- ketchupmackorna, doften av söndagsmiddag i trapphuset, tecknet på att hon inte har en aning om vem hennes make är (Frank drack aldrig kaffe). Slottsbetyget blir en ganska stark fyra. En del noveller gick lite mer obemärkt förbi, och det är ju trots allt noveller, så hur bra kan det bli? (Rätt svar: inte så särskilt fantastiskt bra) En DN recension: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-alice-munro-karlek-vanskap-hat-1.981261

/T

Munromeny

Vilken utmärkt bokmatsförfattare! Om vi skulle haft nästa träff hos mig tror jag menyn skulle se ut så här:
”När jag var på väg upp för trappan kände jag lukten av stekt kött och grönsaker”
Förrätt: ketchupsnittar och annan plockmat
”och sen gick vi in i köket där Mike McCallum stod och bredde ketchup på en smörgås”
”ni får ursäkta att det här inte är någon riktig lunch. Bara lite plockmat. De flesta drack sherry fast en del av männen tog whisky”
Varmrätt Ugnsstekt kyckling med fyllning, sås och frysta grönsaker (Jag gillar att rosta grönsakerna i ugnen tillsammans med kycklingen och massor av örter och när det nästa är klart lägga på skivad halloumi.)(Se inlägget ”Släktklenoder’)
Till efterrätt skulle man förstås kunna tänka sig en persokopaj som förberetts med något helt annat i tankarna, men denna tid på året passar ju en välmogen, borttappad vindoftande frukkaka kanske bättre.
”Hon hittade den och kastade ut den. Hon sa aldrig något till Stan.”
”Vill du ha något? En kopp te? Kaffet är tyvärr inget vidare här. Grant drack aldrig te”
”Äppeljuice här inne? Grapefruktjuice? Kakor?

Enklare alternativ vore en inte så välsmakande äggröra med salsa, eller svampomelett (en DLK-klassiker och ofta återkommande i litteraturen) med tre drinkar.

Tröst

Hon anade en värme genom den kraftiga kartongen. Den kändes inte genast utan gradvis, som blodets värme genom huden. Var skulle hon ställa den? Inte på köksbordet, invid sin sena och nästa orörda middag. Äggröra och salsa, en kombination som hon alltid såg fram emot de kvällar då Lewis av någon anledning måste stanna kvar sent och åt ute med de andra lärarna på Tim Horton’s eller puben. Ikväll smakade det dock inte särskilt gott.

Släktklenoder

Bill serverade den ugnsstekta kycklingen med fyllning, Alfrida grönsakerna. Alfrida sa till Bill: ”Älskling vad tror du det är som ligger vid din tallrik?” och då kom han ihåg att ta sin servett.
Han hade inte mycket att säga. Han räckte mig såsen, frågade om jag ville ha pickles eller salt och peppar och följde samtalet genom att vända huvudet mot mig eller Alfrida.

Fotbollsbiografier

Jag bad en nära vän lista de bästa Liverpoolbiografierna:

1. Carra (Jamie Carragher) - one of the best recent autobiographies from a top premier league player.  Carragher is a self-proclaimed football nerd and he uses his analysis and understanding of the game to give lots of great stories both on an off the pitch from LFC over the past 10 years.  Recommended food to be consumed whilst reading this book: definitely a Worcester Sauce Walkers crisps book, possibly with a Belgian Lager on the side.

2. Fowler (Robbie Fowler) – LFC’s prodigal son, and still cherished by fans the world over.  Fowler never quite lived up to what he could and should have been.  A local lad, brough up on football, Fowler’s story was something of a roller-coaster ride, never far away from scandal (punch ups, snorting the goal line, etc).  His open-feud with Houllier (LFC manager) gives voice to many revelations of behind the scenes dirty tactics and back stabbing.  Food: Monster Munch crisps (preferably cheese and onion flavour) and a kit kat. 

3. Dalglish (Kenny Dalglish) - not only a hugely talented player but also one of the most successful LFC managers of all time.  Dalgish’s story takes all in all the highs (”the double’, league wins), and the lows (Hillsborough), and introduces the reader to the personalities behind stars such as Rush, Grobbelaar, Souness, Hansen and more.  Food: Prawn Cocktail Walkers crisps, the last remaining chocolates from a Quality Street box, and a wee tipple of Drambui (since Dalglish is Scottish).

Min vän Leonard av James Frey

Min vän Leonard är James Freys andra bok – om James Frey. James har precis kommit ut från ett behandlingshem mot drog- och alkoholmissbruk. Ständigt närvarande är längtan efter droger, sorgen över förlorade själsfränder och viljan att vilja och våga älska igen. Men framförallt handlar boken om vänskapen mellan James och den karismatiske levnadskonstnären Leonard.

Språket flyter, tankarna flyger, miljöerna är absurda. Hela historien är underhållande och rolig – möjligtvis väl lättsmält? Karaktärerna är mycket djupare och mer realistiskt beskrivna i James Freys första bok Tusen små bitar, som ger en intressant men obehaglig inblick i hur svårt det är att ta sig ur ett tungt missbruk. Jämfört med ganska gulliga Min vän Leonard känns Tusen små bitar brutalt rå och äkta. En knytnäve i magen. Man gråter, snyter sig och hoppas överleva åtminstone ett kapitel till.

Sanningshalten i James Freys böcker har blivit starkt ifrågasatt. Vad är självbiografiskt? Vad är fiktion? Och vad spelar det egentligen för roll om det bok-James upplever är helt och hållet självupplevt av verklighetens James eller inte? Om detta tvistar många, bland andra Oprah Winfrey.

Rekommenderad av DLK?
Visst, men läs först och främst föregångaren.

Betyg: 4-, 4, 3-, 3- (eller2?) Snitt: 3

På DLK-träffen åt vi gratinerad löksoppa, salami, mozarella & tomat och drack cola och vatten. Till efterrätt åt vi vit chokladtårta med vit kristyr. Med sked, inte med fingrarna.

 

Northanger Abbey

Hade tänkt mig fortsätta Austenfrossan med en omläsning på svenska av Stolthet och fördom, men beställde av misstag den lättlästa utgåvan och då jag är tveksam till om den har med de detaljerna i originalet som jag uppskattar går den nog direkt till någon bättre behövande medan jag (för första gången) läser Northanger Abbey, Austens första roman. På svenska utgiven av Studentlitteratur med ett ganska intressant förord om bokens feministiska tendenser och gotiska influenser. Kanske är det för att man vet att det är hennes första som den känns väldigt ung.  Austen vänder sig direkt till läsaren i texten och pratar t ex om bokens hjältinna just som ”bokens hjältinna’. Väldigt lättsamt och lättläst än så länge och kul att få en inblick i hur en sommar i Bath kunde gå till (med vattendrickande på brunnssalongen och stärkande promenader). Återkommer när jag kommit längre…

Tillägg: Ja, så var den slut, på ett lagom lyckligt sätt, allt är faktiskt inte rosenrött i denna bok. Trevlig läsning för Austenfanset, lite annorlunda. De äter ofta men utan närmare beskrivningar, det kallskurna saknas på den första middagen hos bokens hjälte och te serveras på balerna. På Northanger Abbey är frukostarna rikliga. Till kvällen kan man även få lite varmt vin vilket ju passar bra även så här års. Annars är det förstås källvatten som gäller.

Frågan som kvarstår är hur någon kan tro att Austen menar allvar? Hur kan man inte se det som ironi? Eva du kanske har några svar från din andra bokklubb?

Att tro på mister Pip av Lloyd Jones

Årets bok (Eva)
Snygg!
Kort! (stort plus!)
Osentimental
Osentimentalt=bra opersonligt=dåligt?
Var ligger ön? Bra eller dåligt att inte veta?
Tack till Pocketshops tipslista!
För påhittat för Louise
Eller är det hon som skriver??? Fyndigt!
Lloyd Jones, äldre än vi trodde.
Vi gillar föräldrarnas berättelser
Surt att vi missade Dickenskombon!

Betyg: 5, 4+, 5-, 4

Mat till denna och den vita tigern: Fisk, sötpotatis och kokosnötter? Indisk fattigmat? Some bread, some rind of cheese, half a jar of mince meat, brandy, a meat bone with very little on it and a beautiful round pork pie?

Det blev pizza, whisky i glasflaska, pakistanskt te och småkakor på porslinsfat. (inte en stor burk med corned beef). Nepalesiskt. Fast Harrods bästa funkade ju också, tydliga Indienvibbar. Tyckte kanske att vi lyckades lite för bra med pijjaskärningen.

Chinese-english dictionary for lovers av Xiaolu Guo

Språket i boken är särskiljande, det återspeglar huvudpersonens utveckling av sina engelska språkkunskaper. En ung kinesiska, Z, från en liten kinesisk by anländer till London för att lära sig engelska. I Kina ses det som en biljett till ett bra jobb. Hon träffar en engelsman, 44 år, vegan och bisexuell, som hon snabbt flyttar in hos. Hon beger sig även ut på en resa i Europa. Hennes händelser under detta år, kulturella missförstånden är skildrade på ett fantastiskt sätt. I hela boken är det Öst möter Väst. Den kollektivistiska, kinesiska tänkandet krockar med den individualistiska västerländska livsstilen. Precis lika obegripligt som det kinesiska kan verka för oss verkar det västerländska för henne. Intressant i vår tid där öst möter väst möts så  intensivt. Men boken blir lite hängande i luften. Är det tillräckligt bärande för en roman? Vi är lite oense i gruppen. Låg igenkänningsfaktor. Omslaget är vackert, särskiljande och passande!

Mat: Kyckling med cashewnötter?

Betyg: 4 i sin genre.

Revolutionary road av Richard Yates

Medelålderkrisen är inget nytt påfund. Igenkänningen känns nästan skrämmande i vissa avseenden. Slutet gör berättelsen extra minnes”värd”. Idealt antal sidor.

I boken serverades många drinkar och snittar, liksom på vår DLK kväll.

Betyg: 4,4,4,5,5

Min far hade en dröm av Barack Obama

Jag läste någonstans att om Barack Obama inte blir president så kan han alltid försörja sig som författare. Det stämmer nog. Något av det bästa med denna bok är att han skrev den innan han blev president. Den känns ocensurerad. Något som skiljer hans biografi starkt från Clintons.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer

Denna bok blev höjd till skyarna. En ungdomlig, fängslande och fantastisk romantisk historia fick bokklubben, helt oväntat, på fall! Kanske var det att vi började minnas våra tonårsförälskelser? Även om det nu var mycket länge sedan. Det kändes lite genant att tycka så mycket om denna kärlekshistoria. Att behöva gå till barnavdelningen för att inhandla litteraturen kändes också ovant. Språket är väldigt enkelt och ganska ointressant, men historien fängslande. En slags Stephen King för tjejer. Bokomslagen är slående vackra ett stort plus.

Betyg: 5

Mat:

Det började med J som läste och sedan mer eller mindre krävde att jag skulle göra detsamma. Hon behövde någon slags bekräftelse; är jag alldeles knasig som fastnat för detta? Jag läste och tvekade inte en sekund -underbar! Tveksam till språket och gick därför över till engelska efter andra delen, problemet låg dock kanske inte i översättningen.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka

The secret of my mothers” fabulous soup was plenty of salt (the both suffered from high blood pressure), a big knob of butter (the didn’t worry about cholesterol), and vegetables, garlic and herbs fresh from the garden. I cannot make soup like this. Mammas soppa som fanns med i tankarna redan vid DLKs allra första träff kom här väl till pass. (En vegetarisk minestrone) Serverades med halvätna skinksmörgåsar och givetvis en hemkomponerad äppelefterätt (paj…) Toshiba apples lät kanske inte riktigt tillräckligt gott. Borde druckit vodka. Boken minns jag inte mycket av, en småtrevlig, rolig (?) gäspning. Charmigt stereotypiska personporträtt. Betyg 3. Lästes i september 2008.

Älskad, saknad av Joyce Carol Oates tillsammans med Sarons ros av ”Rosamund Smith”

Under det senaste året tror jag aldrig att vi återkommit till dessa böcker i vår diskussion, maten däremot dyker upp titt som tätt. Inspirerade av morsdagsmiddagen i inledningen av Älskad, saknad bjöds det givetvis på Hawaiiansk kycklinggryta med grön paprika, ananas, lök och soja, sparrisknoppar, hembakat fullkornsbröd med russin och yoghurt (en pimpad variant av Pauluns brödmix) och den spännande kombinationen rödbetssallad med finklippt mynta som visade sig utvecklas til en smaksensation av  svarta vinbär! Kanske stod det även en majssuffle på bordet. Någon av gästerna klagade förstås på att riset (med mandel) var en liten aning för lite kokt och det är möjligt att kycklinggrytan var för söt. Till efterrätt peach melba med glass, direkt ur kartongen.  Ingen av gästerna reagerade på att den möra kycklingen egentligen var Quorn. Kanske reagerade vi heller inte nämnvärt över böckerna. Alskad, saknad handlar om två systrar och deras förändring efter deras mors död.  Bra bokidé, bra flyt, bra språk. Dock med usla klädbeskrivningar, utan driv och utan att beröra.  Tre solar.

Bonusboken om två tvillingsystrar var ingen höjdare. Två solar.

Gräset sjunger av Doris Lessing

En fantastisk bok! Texten förflyttade en till Afrika. Man kan höra gräset på savannen svaja i vinden, känna den olidligt heta solen, smaka jordens torrhet och tydligt se bilderna av de torkade grödorna framför sig. Få böcker har kunnat skapa såna starka inre bilder. Historien är plågsam för alla inblandade. Det handlar om rasism, hat, exploatering, åtrå, kärlek, rädsla och förvirring. Mary huvudpersonen är komplext sammansatt man både känner och känner inte för henne. Hennes man är lättare att förstå sig på en halvbegåvad, hårt arbetande man som inte riktigt får ihop saker och ting. Till sist den svarte betjänten som berättas från de vitas perspektiv.

Bäst gillade vi början och slutet samt det sköna flytet genom hela boken.

Sämre var att allt var så dystert och hopplöst , inget ljus och denna olidliga värme.

Mat:

betyg: 4

Röda rummet av August Strindberg

En stämningsfull skildring av det bohemiska konstärslivet och byråkratin i Stockholm vid den tidpunkten. Karaktärer i boken är: författaren Arvid Falk,skådespelaren Rehnhjelm, två filosofer-Olle Montanus och Ygberg, två konstnärer-Sellén och Lundell. Den ger helt klart fina bilder av Mosebacke och restauranger i stan. Upplevde dock svårigheter med att se storheten i berättelsen. Problematiken känns inte lika aktuell eller intressant idag. Därför kan boken kännas som lite långtråkig. Den känns överreklamerad i vår samtid. Boken brukar får mycket fin kritik för sitt språk.

Mat:

Betyg: Ja, just det, DLKs lägsta: En etta! Det var kanske inte helt utan förväntningar vi läste denna och den levde inte upp till dem. Han har skrivit betydligt bättre.