3,4,4+,4+
Vi inleder med att konstatera att författaren är en kvinna och en relativt ung sådan och att hon skrivit andra bra böcker också. En av oss drar ned på betyget en hel del pga av bokens längd. Vi enas om att titel (The American Wife) och omslag är betydligt bättre i original. Vi är även rörande överens om att vi nu gillar makarna Bush så mycket mer!
Har precis avslutat del fem om Isabel Dalhouise ”The comfort of Saturdays” och funderar nu som bäst på vilken i gårdagens bokleverans som jag ska läsa härnäst. Har också funderat en del på vad jag gillar med Isabel och det handlar förstås om att böckerna beskriver Det Behagliga Livet. Isabel jobbar max 30 timmar i veckan, ett jobb hon älskar, lunchar ständigt, köper konst, går på konserter, pratar poesi, funderar över lagom allvarliga moraliska dilemman, strosar etc, etc. (och jovisst, hon har barn också) Det är skönt att läsa en bok utan så mycket dialog utan med mer funderingar och reflektioner och samtal med sig själv. (Iallafall så länge dessa är av denna lättsamma karaktär.) Baksidetexten kan dock lura den som inte känner Isabel att tro att detta är en deckare; matters of life and death, unravelling the truth etc. I boken klaras detta av på ett tiotal sidor. Fast samtidigt förstår jag ju problemet, baksidetexten kan ju knappast bestå av ” Isabel jobbar kvar, hennes hushållerska går fortfarande konstiga kvällskurser, hon är fortfarande kär, hennes brorsdotter föredrar fortfarande bredaxlade män och det mest i livet är sig likt’. Den avslutande texten är dock inte så dum:
While treading a difficult path between trust and gullibility, altruism and interference, Isabel keeps in her sights the
small but cetrain comforts of family, philosophy and a fine Saturday morning.
Leveransen innehöll:
Alice Munro: Kärlek, vänskap, hat (Man Booker International Prize 2009). Har läst ett tiotal sidor och den känns väldigt ”av kvinnor, för kvinnor” än så länge, men det var å andra sidan kanske länge sedan jag läste en kvinnlig författare? Och så är det ju till min besvikelse en novellsamling!
Björn Ranelid: Hjärtat som vapen. Gefle Dagblad tycker det är alldeles storartat. Boken innehåller dessutom extramaterial utlovar klistermärket på omslaget…
Evely Waugh: Decline and Fall (The funniest book I have ever read (The Times) och Vile Bodies (Brilliantly funny, anxious and resonant) Både utgivna av Penguin Classics ”the best books ever written”
Vilken ska jag börja med? Antar att det blir DLK turordning dvs Munro, Ranelid, Waugh (DLK läser fantastiska ”A handful of dust’, men den har jag ju redan läst (och bloggat om).
En annan reflektion: Om vi skriver om mat som passar till böcker så kanske man också kan få skriva om böcker som passar till mat?
Så gott som varje DLK-träff är det samma visa; hur kan baksidetexterna vara så otroligt missvisande? Hjälper ni till att sätta ihop en värstinglista? Jag bidrar med En halv gul sol till listan:
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby. Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen. Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.
Fler förslag?
Alexander McCall Smiths böcker om Isabel Dalhouise (se inlägg 6/12)
Jag sträckläste PC Jersilds Sena sagor för tio år sedan, den var helt fantastisk. En riktigt stor roman som lyckades att följa många personer, vara en glasklar samtidsskildring och introducera ett helt nytt romantema (den handlade om färgblindhet).
Trots att jag gillade Sena sagor så mycket läste jag inte något mer av honom efter det. Jag vet inte som det är samma sak med er, men jag kan bli ”mätt” på en författare efter en riktigt stor läsupplevelse. Jag vill inte riskera att läsa något som inte är lika fantastiskt!
Men nu har det gått tio år och idag köpte jag hans nya roman, Edens lustgård.
Ett av årets snyggaste omslag har den också, kapitel ett börjar redan på omslaget och sådant är ju svårt att motstå.
/ E
